Tillbaka

Neonskyltar

Neonskyltar – modernt hantverk

Neon upptäcktes år 1898 av sir William Ramsay och den 20 år yngre Morris William Travers. De försökte från början framställa en ädelgas med atomvikten ca 20 genom att försiktig avdunsta syre och kväve från flytande luft och sedan granska gasen som var kvar, men istället så hittade man en gas med atomvikten 84 det vill säga krypton. De trodde då att gasen med atomvikten 20 hade förångats med syret och kvävet. De försökte igen genom att framställa hela 3 liter argon och sedan föra behållaren (med argonen) ner i flytande luft, reducera trycket och ta vara på den gas som avdunstade först. Sedan när de skulle göra en spektralanalys på provet fick de se något häpnadsväckande, när urladdningen gick genom röret lyste gasen med en karmosinröd färg. När de sedan gjorde an spektralanalys på gasen visade det sig att den hade många linjer i det röda våglängdsområdet och några få gröna och violetta.

När de skulle namnge gasen frågade Ramsay sin trettonåriga son och han sade prompt ”Novium – för den är ju ny”. Ramsay tyckte om förslaget förslaget, men tyckte att ”neon” – som också betyder ‘ny’ – passade bättre med de redan namnbestämda argon och krypton.

Neonröret användes till en skylt första gången i förra seklets begynnelse, då fransmannen George Claude år 1910 tillverkade skylt till Grand Palais i Paris.

Tekniken är fortfarande densamma, men med tiden har neonskyltarna förstås utvecklats, med bättre material, tåligare rör, fler färger och säkrare elektroniska konstruktioner. Det konstnärliga hantverket har förenats med den moderna teknikens fördelar.

Oberoende av storlek består neonskylten av separata bokstavskroppar som förses med neonrör. Neonröret lämpar sig väl för belysning av bokstäver eftersom det kan formas nästan fritt.